HMD Omdömen 16

Eftersom Comviq meddelat mig att min gamla Nokia 3310 från 2003 snart inte kommer att fungera letade jag efter en ersättare och beställde en annan Nokia, en HMD Flip. Sprillans ny, från i år. Det finns inte så många recensioner än så här kommer min.
Jag bestämmer mig för att inte vara en sur bakåtsträvare utan se fram emot att få en ny telefon, efter tjugotvå år. Som om jag unnar mig. Och jag ser ju direkt fördelarna: flipfunktionen omöjliggör fickringningar, den startar direkt när man flippar upp den och stänger av när man fäller ihop. Och du behöver inte öppna telefonen för att se om du fått ett meddelande, bara trycka på knappen på sidan så visas det på den lilla extraskärmen på utsidan. Flipfunktionen gör också att den stora skärmen inte riskerar att bli repig i väskan. Och med en så stor och fin skärm i färg kan jag säkert nu äntligen få se emojis och mms. Nej, det går inte, visar det sig när jag efter mycket möda och stort besvär (samt hjälp från en tekniskt lagd son) fått telefonen att fungera. Mms får jag fortfarande hämta på Tele2:s hemsida och emojisarna är fortfarande två fyrkanter. Sopigt. Kameran är en annan sak som är sopig. Faktiskt så dålig att de lika gärna kunnat strunta i att ha den. Jag menar, om jag inte ens kan skicka eller ta emot mms, what’s the point? Något annat som är under all kritik med den nya telefonen är menyerna. Ingenting ligger där det ska och allt kräver flera knapptryckningar och val. Jag kan inte ens skriva in en webadress utan att välja ”redigera” först. Jo, telefonen har internet. På sätt och vis. Lite som på den gamla goda tiden med modem som ringer upp och där varje minut kostar. Och när jag försöker skriva gissar telefonen hejvilt. Hur ställer jag in den vanliga knapptryckningen för att skriva? Sonen hjälper mig med ett till synes hemligt kortkommando – val för knappsatsen finns inte i menyerna. En annan sak som vållar besvär på en gång är att mitt gamla sim-kort är för stort. Och det visar sig vara väldigt krångligt att få svar på hur jag gör för att få ett nytt kort men behålla mitt gamla nummer. Till slut får jag veta att jag behöver ett så kallat ersättningskort, som jag kan beställa på nätet. Ytterligare ett par dagars väntan innan jag kan börja använda telefonen alltså.
Jag undrar vilken målgrupp HMD Flip är tänkt för. Man skulle kunna tro att den är för gamla människor, med de stora knapparna och möjligheten att få ännu större text på skärmen. Men de krångliga valen och många knappalternativen gör att jag betvivlar att en gammal människa (äldre än jag, okej, jag är bara 48) skulle använda sig av någon av de extra funktionerna. Dessutom behöver du ha små starka fingrar och naglar för att överhuvudtaget kunna öppna telefonen. Min pappa hade inte klarat det med sin Parkinson. Knapparna är också tröga att trycka på, ibland måste man hålla in en knapp lite längre för önskad funktion. Och HMD, vad är poängen med den spegelblanka utsidan? Den är ju bara blank tills du tagit i telefonen och snart kommer den vara lika repig som skärmen hade varit utan flip. Bäst jag gör ett fodral åt den. Ringsignalerna sedan… Herregud! Alla alternativen låter som om en katt har gått på pianot, fast ett väldigt skrälligt och ostämt piano. Min gamla Nokia hade många trevliga melodier att välja mellan. Melodier som var komponerade av människor, inte en överhettad AI. Nej, det mest positiva jag kan säga om min nya telefon är att den är så ful och opraktisk att jag förmodligen kommer att använda min mobil ännu mindre än förut.